BISPBERGS GRUVA

Igår var vi i Bispbergs gruva och dök. Egentligen inget regelrätt gruvdyk, utan mera ett vattenfyllt hål. Sen har det rasat ner lite träd som har en mysko beläggning.
Och det är väl dom trädena som gör dyket, och som igår var det bitvis bra sikt.
Då är det härligt att simma in mellan och under träden.



Kvällens dykledare var sjöbusen Kennet och mellan-Lina.


Kvinnan som gav mellan-linan ett ansikte. Ett glatt sådant


Sjörövarsången från Pippi Långstrump är egentligen sann. Bara att det här är Sjörövar-fabbes farfars far...
Det visste ni inte.

Sen finns det alltid en historia kring sådana här gruvor.
Hittade lite Wikipedia:

Bispbergs gruva är ett gruvfält i Bispberg i Säters kommun i Dalarna. Redan under medeltiden (slutet på 1300-talet) pågick gruvdrift i området, men det var inte förrän under Gustav Vasa som näringen tog fart.
Under i stort sett gruvans hela verksamhetstid hade man problem med gruvras.

I slutet av 1400-talet övergavs gruvan, eventuellt på grund av just rasrisken
År 1592 inträffade ett ras i gruvan Storbotten
År 1602 skedde ett ras i Björnhålsbotten
År 1620 inträffade flera ras i Gruvustugbotten och Högbotten
År 1652 rasade Lilla gruvan helt.
År 1674 rasade mellanväggarna mellan de sju dagbrotten (se ovan) och formade det som så småningom skulle kallas "Stöten". Gruvdriften lades ner eftersom det skulle bli alltför dyrt att försöka röja upp och återuppta gruvbrytningen.
År 1698 inträffade ett mindre ras.
År 1712, 1718 och 1722 inträffade nya ras.
År 1737 störtade delar av Storgruvan in.
År 1744 rasade det på nytt i Storgruvan och konstanläggningen skadades.
År 1747 rasade Dagortsbandet och fyllde samtidigt Kråkvindsbotten, Korgestaden och Väderstollen med rasmassor.
År 1770 inträffade ett större ras
År 1880 rasade det i de så kallade Ulrika- och Fredriksgångarna samt i Carlsgångens övre delar. Rasmassorna störtade in i Carl XII:s schakt.

Gruvdriften vid Bispberg nedlades 1967.

Som ni ser är det en gammal gruva som var i drift länge.