NITROX

Nitrox är en blandning av kväve (Nitrogen, N) och syre (Oxygen, O) som används vid dykning.

Vanlig luft innehåller ungefär 21% syre och 79% kväve. I praktiska dyksammanhang brukar man definiera nitrox som syreberikad luft (enriched air nitrox, EANx). Man talar då om blandningar som innehåller mer än 21% syre. De vanligaste blandningarna är nitrox 32 och nitrox 36 som innehåller 32% respektive 36% syre.



Syftet med nitrox är att förlänga den maximala bottentiden genom att minska kroppens upptagning av kväve. Det är just kväveupptagningen som under längre tid leder till risk för dykarsjuka (benämns även DCS, DCI, Bends, etc). För kvävets del kan man därmed planera sitt dyk enligt de begränsningar som gäller för ett grundare dyk med luft. Villkoret blir då att kvävets partialtryck i gasblandningen på aktuellt djup skall vara lika med kvävets partialtryck i luft på det "ekvivalenta luftdjupet". Sedan är det bara att räkna, eller använda sin tabell, eller dator.



Nackdelen är att även syre är farligt i för höga doser. Därför måste man även vara försiktig med hur djupt man dyker. Syrets partialtryck får inte överskrida 1,6 ata, och man rekommenderas hålla sig under 1,4 ata. Därmed bör man inte dyka djupare än 33 respektive 28 m med nitrox 32 resp 36. Syreexponering under lång tid kan också vara skadligt, men det innebär ingen begränsning för normal dykning.



Ska man t ex dyka på 27 m använder man lämpligen en blandning med 36% syre. Andelen kväve är då 100 - 36 = 64%. Kvävets partialtryck på 27 m blir (27 / 10 + 1) * 0,64 = 2,368 ata. Vanlig luft innehåller (enligt ovan) 79% kväve och man är nu intresserad av vid vilket "ekvivalent luft-djup" (equivalent air depth, EAD) man får samma partialtryck: (D / 10 + 1) * 0,79 = 2,368. Detta ger D = (2,368 / 0,79 - 1) * 10 = 19,97. Man kan alltså dyka med Nitrox 36 på 27 m enligt samma begräsningar som den vanliga dyktabellen ger för 20 m.
(hämtat ur Wikipedia)