VÄGEN HEM

Klockan ringde 05.15 på lördag morgon.
Packade i sovsäcken och tandborsten. Packade också ner en frukostmacka.
Allt annat låg i släpvagnarna.
06.00 startade vi hojarna. Såg då att temperaturen sjunkit till 7 grader under natten. Men vi hade en fantastisk luft. Klart som en höstmorgon.
Perfekt att bestiga berg.



Väntan på första färjan.



En tur på 30 min. och vi han in en snabbvända för att värma händerna.



Men det är svårt att inte njuta av landskapet ute på däck, en sådan här morgon.



Nu började vi närma oss Trollstigen. Fortfarande kallt, men vad gjorde det. Härliga kurvor, höjder och dalgångar.





Halvvägs upp på trollstigen kom en buss och parkerade vid oss. Ut ramlade 50st japaner,och alla med 2 kameror runt varje hals. Och det fotades både högt och lågt.
Det visade sej att vi höll jämn takt med dom ända ner till Geiranger.



Väl uppe blev det en fikapaus och lite mera fotande.




"Så vackert så man nästan blir tårögd" sa silverrygg. Ja vad svarar man på det?? Tredje gången jag åker, fortfarande lika hänförd...

Ner bar det igen mot nästa fjord och färja.



Så bär det uppför igen och nån mil senare kommer mot Geirangerfjorden. Kanske den vackraste platsen på hela resan. Otroliga väggar som stupar ner mot det gröna vattnet.





Nu hade iaf. temperaturen stigit lite grann. Närmade sej 15 grader.
Trafiken ökade i takt med kurvorna uppför. Kan tänka mej under högsäsong hur det ser ut på vägarna.
Ju högre upp vi kom, ju lägre temperatur blev det igen. Molnigheten tilltog och när vi var på + 1000 meter var det lite blåsigt och kallt.



Dalsnibba kändes kylig.
1500 meter ö.h. gör att snön ligger kvar året runt.



Nu var det "bara" resten kvar. Några timmar och många mil kvar. Bara att nöta på.



10 mil senare kom regnet.
Så det var bara att klä sej i regnställen.



Mil efter mil....
Timme efter timme....
Nu började regnet gå igenom kläderna. Mike the Bike hade fuktiga kalsonger från Lillehammer. Ju närmare gränsen vi kom, ju blötare började vi andra bli.



Drygt 12 timmar efter avfärd, passerade vi gränsen, och var "hemma".
Tankade bensin i Rörbäcksnäs.



Don fyller upp tanken.



Mike the Bike börjar längta hem till badkaret. Fast blötare än så här kan man inte bli, tror jag. Fast han kan ju bestämma temperaturen på vattnet iaf.

Själv hade jag ett torrt par handskar i ryggan. Tänk vilken lyx att stoppa kalla händer i torra handskar. Gjorde att jag klarade mej nästan hem.

Efter 15 timmars hojåkning, varav 9 timmar i regn klev jag in genom dörren. Av med blöta kläder, på med torrt.
Eldade i spisen och en whiskey gjorde att det värmde i kroppen.
Får man smälta en sån här resa några dagar har man snart glömt regnet och kommer ihåg det vackra vädret, och fjordarna... konstigt hur det kan vara.....

RESTEN AV VECKAN

Så var det dags för jakt. På vad???
Fisk så klart. Brukar bli nått dyk med målet att få ihop till en måltid.
Fram med ljuster och harpun. Slipa bort råeggen på knivarna. Rustade till tänderna for vi ut.



Det blev 2 plattisar och en marulk i nätkassen.
Själv är jag fredlig av mej, så jag nöjde mej med att plocka en kasse med kammusslor.
Rensa fisk och musslor inför middagen var nån timmes jobb. Inte lätt att vara fiskare.



Efter lunchen for vi ut till Alptoppen. Syns inte ovan ytan, utan ankrade upp båten på 7 meters djup och gick ner på ankarlina.
Bra sikt under 25 meter, men där kan man inte stanna för länge tyvärr.
Bra med fisk och havskräftor.



På väg upp genom taren hittade vi en stor marulk. Hade det varit tidigare på dagen hade den blivit middag.

Nu bestod middagen av stekt kammussla med grädde och vitlök och chili.
Ungsgratinerad plattfisk, och marulk.
Så blev det ett nattdyk på Alptoppen också.



Herrmelinen hade sin nya, dyra, fina dyklampa med sej. Hade fått den av sina kompisar på brandkåren i födelsedagspresent.



Alla hoppade i och i ytan sa herrmelinen: "hittar ni en lampa så är det min"....
Lampan hade lossnat, så i sin hand hade han bara ett handtag.
Snacka om snopen min.



Gessner-Trophy kandidat.

Hemma i stugan vankades Irish coffee. MUMS...



Somnade ovaggad den kvällen.

Regn och rusk nästa morgon, åt frukost, gick och la mej igen. Ingen lust att dyka på morgonen. Somnade om igen.
Käkade lunch och var redo för strömdyket under stora bron.
Många fiskar från den bron, så det finns många tappade drag under ytan. Strömmmen drar oss snabbt vidare och en vägg ser ut som en vägg hos fiskeaffären.
Bara att plocka, om man nu inte hade en ström som gjorde det nästan omöjligt.

"Vad är det där för konstiga drag?" tänkte Stroke.
Ja, vad har dom fiskat efter tro???
Mike garvade så han nästan tappade reggen under ytan.



Den rosa hänger på väggen i puben på Strömsholmen, den andra fick följa med hem till vår klubblokal!!!!

Nu hände det som inte fick hända...min halstätning gav vika efter dyket. Skulle bara smyga ur huvudet, så...schvooopp. Gessner-varnig även på mej.
Olav på dykcentret lovade att limma dit en ny tills nästa morgon.
"Skönt, då slipper jag missa nått dyk".

På kvällen dax för RÄKAFTON...
Gott, nam-nam...en eller två pilsner slank ner...



Sovmorgon på torsdagen, dräkten färdiglimmad( tack Olav). Fyllda flaskor..Började krypa i kroppen och klockan gick sakta. Tog en löprunda, duschade, käkade lunch.
NU fick vi åka iväg ..äntligen.
Min parhäst Silverrygg hade en kråka i näsan, och stod över detta dyk.
Dök med JR, och det första vi gjorde på Alptoppen var att hitta den tappade lampan.
Gissa om herrmelin var glad när vi kom tillbaka med den. Stort pusskalas på bryggan....nu ljög jag lite!!! Men glad var han.



Som ni säkert förstår blir man trött mellan alla måltiderna, för det kan väl inte vara dykningen som gör en trött? Eller???






Så en tupplur i soffan mellan dyken var aldrig fel.

Mera dyk, mera bilder.






Avslutade dagen med ett nattdyk i strömmen. Riktigt häftigt och bra.
Hittade en stor hummer som var ute på promenad på botten. Fotade och filmade den länge.



Efter åkt igenom kanal och följt med strömmen, så lugnade det sej lite. Då hittade vi kusin till ringaren i Notre Damm.



Fredag och sista dykdag....snyft.



Blåste sista dagarna gjorde att vi dök i fjorden. Ganska bra ändå. Ibland fick man gå djupt för att hitta sikten.



Viktlös känsla...



Sista officiella dyket, var på en vägg och botten på + 100 meter. Då gör Mike the Bike ett graciöst ihopp från båten, och TAPPAR VIKTBÄLTET.... såååååå djupt och inget dyk för han.
Överkvalificerad till Gessner-Trophy. GRATTIS.



Snacka om flyt...hahaha
klarat sej en hel vecka och nästan i mål...så det kan gå...



Vi andra gjorde vårat sista dyk för den här veckan.

Packade ihop pinalerna, lassade vagnar och bilar. Allt klart inför hemfärd på lördag morgon.
Avslut i lill-stugan med en gemensam måltid.
Var med ett visst vemod vi somnade den kvällen.

Tack till alla som var med och gjorde veckan fantastiskt bra och rolig.

DYKNINGEN PÅ STRÖMSHOLMEN

Tidig frukost och första dyk kl. 10.00.
Klädda och klara hoppade vi i småbåtarna. Kort åktid till första dykplatsen.
Mycke tare och fisk. Breeflabben hade ingen lust att leka, utan tittade förstrött på oss.



En plattfisk som inte heller ville bli störd, titta elakt på oss, innan den simmade iväg och la sej på ett lugnare ställe.



Lagade lunch, och slappade en stund innan det bar iväg igen.
Nu inträffade första incidenten, d.v.s. någon form av egenförvållad grej som gör att man ej kan dyka vidare. T.ex. halstätning eller annat som går sönder.
I det här fallat var det Silverrygg som hoppade i vattnet och lyckades slå hål på sin egen torr-handske med kameran. Bara att kliva upp i båten igen. Hade blivit bllött i torrisen annars.
Vi andra dök på "knappen" och hade det ganska bra.



En öronmanet på nära håll.



Lite mat, en ny handske för Silverrygg, kort tupplur så bar det iväg mot södra bron och ett strömdyk. Skapligt drag i kanalen.
Hittade en katt som vi fotade ett lång stund.



Jag fotar från andra sidan.



Lika ful från andra sidan.



En hel del samkväm blev det naturligtvis mellan dyken.



Nästa dag åkte vi ut på "vrakholmen".
Av namnet förstår ni säkert att vi skulle dyka på vrak.
(Du som redan gissat rätt kan ta ner handen och sätta dej.)

Första brädhögen missade vi, men plåtskroven hittade vi.




Vrakens väktare ville egentligen inte vara ned på bild.



Silverrygg i klassisk dykarposè....kanske inte snyggast men blev bra ändå.

Efter lunch dyk på "rocka-city".
Distriktssköterskan drog halstätningen, och även hon stod på kö till "Gessner-trophy".
Räddade sej själv med ett snabbt ombyte till våtdräkt, så hon missade inget dyk.
När Distriktan rör sej, står Fantomen stilla.



Inte så många rockor hemma, mest plattisar.



Hittade nakensnäckor på många av säkerhetsstoppen. Tacksamma att fota.
Likaså maneter är tacksamma att fota även dom på säkerhetsstoppet.



Hann med ett tredje dyk. Kråkan fick ett besök. 2 minuters båtresa västerut ligger ett skär med en fyr på. Klart bra dyk med klippor och skrevor. Klippblock där det mesta kan gömma sej.



Dagen avslutades med ärtsoppa med punsch.
Till det serverades historier ur verkliga livet av Lill-Erik.
Berättade om livet som divemaster i Thailand, och visade bilder.
Blev ett bra avslut på en bra dag. :-))